TEKNISKA DATA
Tråd: Sju trådförbindelser
Radio: Tre Ra 422, en Ra 145
Sambandsenhet:
Impedans 600 ohm
LF-nivå 6 dBm
Minsta injicerbar signal 0,775 V eff (0 dBm)
Överhörning bättre än -55 dB
Utimpedans 600 ohm
Ringsignal 20 Hz 90 V topp till topp
Ringsignal 1425 Hz 0,775 V eff
Beredskapshögtalare:
Uteffekt W vid 0 dBm in
Datasändare:
Bärfrekvens 2 kHz
Överföringshastighet 1000 bit/s
Utsignal, tråd 20 V topp till topp
Krafft:
25 v , 50 A (2x25 A) 1250 W
Den förhållandevis höga störkänsligheten gjorde att PS-17 (PS171) behövde ersättas. I januari 1957 påbörjades därför anskaffningen av en ny spaningsradar med arbetsnamnet PS-Y.
Två franska tillverkare (CSF/SFR och CFTH), Philips i Holland samt två engelska företag (Decca och Cossor) erbjöds att inkomma med offerter. I skrivelse daterad den 17 juli 1957 (H532) beställdes från Compagnie Francaise Thomson Houston (CFTH) Paris två prototyp-stationer (sändar- och mottagarenheter), en för armén och en för marinen. Den senare med något avvikande prestanda. Samtidigt begärde förvaltningen option på 15 seriestationer från CFTH.
Senare under året beställdes dessutom en prototyp av en antenn som beträffande riktnings-skärpa och diskriminering av sidolober, var vida överlägsen tidigare radarantenner. I samband med dessa beställningar tecknades även ett licensavtal för tillverkning av såväl radarstationer som antenner i Sverige. I det ekonomiska utrymmet fanns plats för ytterligare 24 radarstationer. Vid Standard Radio AB (SRT) pågick utprovningar av PPI-803, vilken indikator bl a var avsedd för den nya spaningsradarn. Resultatet av de samlade utvecklingarna blev så småningom PS-04/R. Endast
licensavtalet avseende radarn utnyttjades av AGA. Presentations- och överföringsdelen
förbättrades och SRT mer avancerade PPI-803 installerades. Den stora och komplicerade antennvridanordningen som erfordrades tillverkades i Sverige. De första radarstationerna levererades i början av 1962. Ett antal radarenheter och antenner beställdes även av marinen. PS-04/R var en Diverstitetsradar, d v s den hade två sändare och två mottagare som sände (tog emot) växelvis på två skilda frekvenser. Ändring av frekvens kunde manuellt utföras med en magnetron i taget genom att vrida in en ny frekvens medan den andra sändaren var i drift. PS-04 modifierades i flera varv. 1976 erhöll den LM Erikssons MTI- tillsats och fick ett nytt stridslednings- och sambandssystem. Sedan modernare radarstationer under 70-talet (PS-70 och
PS-707) avvecklades PS-04 successivt ur krigsorganisationen under 1990-talet. Stationen bibehölls dock under 90-talet vid artilleriskjutfälten för övervakning av luftrummet, för att förhindra oavsiktlig nedskjutning av flygplan som oanmälda kunde passera över fältet.
Denna PS-04 har i sitt tidigare liv funnit vid Lv 6 Kviberg (Göteborg).
Vi har nu övertagit den från Aeroseum i Göteborg.
Text och foto: Mats Nässert