Det truppradiokoncept som hittills används inom armén, utnyttjar nätprincipen. Det innebär att varje grupp av stationer, som normalt har trafik med varandra, bildar ett nät och tilldelas en kanal (frekvens) på vilken trafiken utväxlas. Samtliga stationer lyssnar därvid på kanalen. Om trafiken på nätet är ringa eller ingen, står kanalen outnyttjad långa tider. Eftersom det råder brist på kanaler i UK-området utgör detta en nackdel.

I slutat av 1960-talet påbörjades i Sverige utvecklingen av ett nytt truppradiokoncept med inriktning mot yttäckande system med god frekvensekonomi. Detta kallades AKSA - Automatiskt Kanalval, Selektivt Anrop.
AKSA bygger på att ett större antal stationer motsvarande stationerna i flera nät som får dela på ett antal kanaler, t.ex. 20-30. Eftersom kanalerna i en sådan kanalgrupp blir gemensamma, kan man utväxla mer trafik på dem än om samma antal kanaler vore fördelade på olika nät. Den samlagringseffekt, som man bygger på inom telefontekniken, utnyttjas således även här.
I nuvarande nätradio sker anrop normalt som så kallat röstanrop. I AKSA måste anrop sändas ut, tas emot och identifieras automatiskt för att en enskild station skall kunna passa och leta efter egna anrop på alla kanalgruppens kanaler på rimlig tid. Varje station tilldelas därför ett eller flera anropsnummer - möjlighet finns att samtidigt passa mer än ett anropsnummer - vilka kan sändas med tonkod eller på annat sätt.

Det kraftigt ökade telehotet 10 år senare tvingade fram utvecklingen av ett nytt system med text- och talskydd, Truppradiosystem 8000 (TR 8000) som senare realiserades med Ra 180/480. Därmed upphörde AKSA projektet.

Foto. Mats Nässert ©