På denna sida kommer vi att presentera robotar och raketer som vi har i våra samlingar. Man kan katigorisera robotar i olika "familjer". Dels de man använder för bekämpning av stridsfordon, man har en kategori för bekämpning av luftfarkoster. Dessa robotar kan dels vara markbundna som flygburna. Roborna kan antingen vara monterade på olika typer av fordon men även vara burna av soldaten. De burna robotarna kan avfyras antingen från soldaten eller monterad på en lavett. De flygburna är monterade på flygplan eller helikoptarar. Sedan finns det en kategori som är baserad på olika typer av fartyg. Förutom nämnda robottyper finns även de man använder för bekämpning av mål på havet. Dessa går under begreppet sjömålsrobottar.

Pansarvärnsrobot

En pansarvärnsrobot (pv-robot) är en robot vars primära syfte är att slå ut tungt bepansrade stridsvagna och andra pansarfordon. 

Pv-robotar finns i alla storlekar från axelburna vapen som kan bäras av en soldat till större system avfyrade från lavetter som kräver en liten grupp för att transport och användande till system monterade på stridsflygplan eller militära fordon.

 Användbara pv-robotvapen började dyka upp på 60-talet. Första generationen krävde manuell styrning från skytten medelst en joystick eller liknande. Robotarna var trådstyrda, dvs en elkabel löpte ut från avfyrningsplatsen efter roboten genom vilken styrsignaler kunde sändas. Ett exempel på denna typ av robot är den ryska AT-3 Sager.

Andra generationens robotar var förbättrade genom att man slapp använda joystickar för styrning, det krävdes bara att operatören hela tiden höll lavettens sikte på målet tills roboten träffar. Styrsignalerna skickades via radio eller tråd, alternativt följer den en laser från siktet genom en kamera monterad i robotens nos. Exempel på denna typ av robotar är de amerikanska TOW, 9K 111 Fagot och svenska Robot 56 Bill. Dessa robotar används operativt idag.

Tredje generationens robotar är så kallade fire-and-forget-vapen. De har infraröda målsökare och låser på målet på samma sätt som t ex flygets jaktrobotar. Amerikanska AGM-114 Hellfire och Javelin är ett exempel på en sådan robot.

Sena andra generations och tredje generations robotar slår inte heller direkt mot pansaret utan flyger ovanför målet

De flesta moderna pv-robotar använder sig av stridsspetsar med riktad sprängverkan (RSV), specifikt utformade för att slå igenom pansar. Dubbla stridsspetsar används i en del robotar för att kunna bekämpa mycket tungt eller skiktat pansar. Motmedel mot pv-robotar inkluderar kompositpansar, pansarkjolar (pansarplåtar utanför huvudpansaret som detonerar RSV-laddningarna och gör att kraften går förlorad innan huvudpansaret har nåtts), perforerat pansar och aktivt pansar. På senare tid har även störsändare och aktiva försvarsmedel som ska skjuta ner robotarna börjat användas.

Introduktionen av pansarvärnsrobotar som kunde bäras av en enskild infanterist eller små grupper av infaterister och slå ut tunga stridsvagnar ändrade karaktären på det moderna slagfältet. Infanteriet kunde nu slå ut tunga stridsvagnar och stridsfordon på långa avstånd och oftast kunde de även få den ack så viktiga första träffen. Tidigare i historien var soldaterna tvungna att befinna sig relativt nära för att pansarbrytande vapen som bazooka, raketgevär (Rg), pansarvärnsgevär (Pvg) eller magnetiska stridsvagnsminor skulle ha någon verkan.

Denna text är uppvosrättsfri.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Pansarvärnsrobot

Om kustrobotar 

Kustrobotar skjuts från land mot mål på havet.

Räckvidden varierar från ca 100 km för de största ner till några km för de minsta robotarna. Långräckviddiga kustrobotar skjuts som regel från någon typ av fordon. Starten sker oftast med hjälp av krutraketmotorer medan drivningen i banan vanligen åstadkoms med en jetmotor. Roboten navigerar till en förutbestämd punkt, där målsökaren tar över styrningen av roboten mot målet.

Korträckviddiga kustrobotar är som regel bärbara och skjuts från en lavett. Framdrivningen sker som regel med en krutraketmotor.

Styrningen kan ske med en semiaktiv lasermålsökare eller med trådstyrning som manövreras av skytten.

Om pansarvärnsrobotar

Robotarna skjuts från land eller helikopter mot pansrade mål.

Lätta robotar har ca 3 km räckvidd och är bärbara. Tunga robotar har ca 6 km räckvidd och skjuts från marklavett, pansarbandvagn eller pansarvärnshelikopter. Roboten styrs i allmänhet automatiskt till siktlinjen, och skytten följer målet i kikare till träff. En del tunga robotar styrs av en målsökare i roboten. Robotarna kan också styras manuellt, efter avfyring håller skytten siktets hårkors på målet fram till träff. Styrsignalerna till roboten överförs då via tråd. Verkansdelen är speciellt anpassad för pansrade mål, ofta med riktad sprängverkan.

Om sjörobotar 

Sjörobotar avfyras från fartyg mot sjömål. Förekommer mest som medelräckviddsrobotar och långräckviddsrobotar.

Sjörobotarnas tillkomst har medfört att även små båtar kunde ha vapen som på långt håll kunde sänka stora fartyg. Målsökningen på robotar för långa räckvidder skedde oftast med aktiv radarmålsökare. Vid kortare räckvidder förekommer mest målsökare av IR-typ.