Luftvärnsrobotsystem 65 - RB 65 Bloodhound MK I
Det kalla krigets mest exklusiva vapensystem i Sverige
Luftvärnsroboten Bloodhound missade aldrig sitt mål, även om det försökte att smita undan på höjder över 20 km, på höjder under 300 m över land och under 50 m över hav, samt på avstånd större än 185 km. Robotsystemet, som arbetade enligt dopplerprincipen, hade för sin tid helt unika fångnings-, följnings- och störfasthetsegenskaper, som än i dag skulle stått sig väl i aktuell hotbild.
Med måldata överförda på radiolänk från STRIL 60 till robotgruppcentralen (LCP) fångade belysningsradarn (TIR) ett flygplan 35 på 250 km utan något sökprogram, om planets radiella hastighet var större än 55 km/h. Robotens flygsträcka var ca 240 km. Fart på hög höjd var ca Mach 3 och vid havsnivå större än Mach 2,2. Utsläckning av ramjetmotorerna skedde på ca 24 km höjd.
Innan avfyring förinställdes lavetten i sida och olika enheter i roboten, så att målsökaren låste på målet efter startfasen. Beroende på målscenariet kunde roboten ges order om olika flygprogram, från direktanfall vid målavstånd mindre än ca 70 km, till olika banstyrprogram vid längre målavstånd. Då klättrade roboten till en kryssningshöjd på 10 - 15 km, vilket gav den en bättre bränsleekonomi.
Under anflygningsfasen styrde roboten enligt syftbäringsprincipen i sida mot målets framförpunkt och enligt en av datorn vald flygbana i höjd. Målsökaren, som var en halvaktiv FMCW-radar, följde målet i såväl sida som höjd samt i radiell fart. Under slutfasen styrde roboten med full syftbäring mot framförpunkten både i sida och höjd. Denna fas initierades genom att datorn sände ett kommando via radarn till roboten. Då kopplades ett antal begränsningar bort, så även om målet manövrerade med mer än 7 g, kunde det inte undkomma.
Robotsystem 68 Bloodhound
Bristol Bloodhound, med svensk militär beteckning RB 68. ("rb" är den militära förkortningen för "robot", var ett brittiskt luftvärnssystem utvecklat på 1950-talet för att bekämpa flygplan på hög höjd. Robotsystemet tjänstgjorde i Royal Air Force samt fyra andra länder från 1958.
Bakrund
Sverige beställde RB 68 1961. Leveranserna inleddes 1963. RB 68 var i operativ drift i det svenska flygvapnet 1965-1978. Under denna period kom den att vara placerad vid flygflottiljerna F 8 Barkarby, F 10 Ängelholm, F 12 Kalmar, F 13 Norrköping och F 17 Kallinge.
Bloodhoundsystemet togs fram i två versioner, Bloodhound Mk I (RB 65) och Bloodhound Mk II (RB 68). Skillnaden mellan de två versionerna var att RB 68 var mer motståndskraftig mot störning samt att roboten i denna version kan attackera mål på både högre och lägre höjd.
Viktiga delar i RB 68-systemet var förutom själva roboten belysningsradarn PE 44/R och robotgruppcentralen, ansvarig för stridsledningen.
1974 kom hela systemet att avvecklas och återfördes till Storbritannien där det kom att vara i tjänst fram till 1991.
Specifikationer
Längd 8,46 m
Prestanda
Räckvidd >20 km höjd, >185 km längd
Hastighet Mach 2,8
Texten är hämtad från Wikipedia och är upphovsfri.
Museichefens funderingar
Många tycker att vi har fått hjärnsläpp och anser dessa Rb 68 som ren skrot. Detta är helt beroende på vilket filter man har på sina glasögon och vilken syn man har på vad man ser. Vi i museet ser inte detta som en omöhjlighet att av dessa två vrak plocka i hop en robot som vi med stolthet kan visa upp för våra besökera.
Vi söker personer som gillar robotar i största allmänhet och som kan tänka sig att lägga några timmer på att få till denna tingest.
Du som känner för detta tag kontakt med oss på mats.nassert@gmail.com
Foto Mats Nässert ©
PS: Vi saknar startlavetten. Jag är helt övertygad att någon stans i landet står det sådana och skräpar. Du som vet eller känner till vad det finns en lavett. Hör med glädje av dig till oss.