Den svenska minröjningsstyrkan låg i november 1941 utanför Gräsgård och arbetade med att ta upp en minlinje som tidigare legat sex kilometer söderut, utanför Össby.
Flyttningen av minorna gjordes för att tyskarna skulle kunna bärga tre tyska fartyg som sprängts utanför Össby. En sprängning som är betydligt mer omskriven än den som skedde fyra månader senare utanför Gräsgård. Men nu närmade sig vintern och minorna skulle tas upp för att inte driva iväg med isen. 
Trålaren Libanon hade byggts på Öckerö 1938, men inkallades under kriget som ”silljagare” under namnet Hjälpvedettbåt 282. Besättningen kom från hela södra Sverige. Libanon bistod marinens M-båtar med sin lyftkran. M-båtarna och deras jollar draggade med en vajer o vattnet, samt snärjde och oskadliggjorde minorna genom att sätta stålhuvor på de utskjutande ”hornen”. Med hjälp av lyftkranen togs sedan minorna upp och förvarades på Libanon. Ett oerhört riskfyllt arbete skulle det visa sig.
Med kalla fingrar slet besättningen i november diset med att först säkra och sedan lyfta ombord minan man just fångat i vattnet utanför Gräsgård. Just då gjorde fänrik Radner den fruktansvärda upptäckten:
– Oj, jag tror visst att vi fått hela minbandet med oss….. Längre han fänriken inte. Sedan exploderade båten och tio människor miste livet. Besättningen hade inte uppmärksammat en andra mina och förödelsen blev total. Ingen hade upptäckt den andra minan som satt tätt intill den första. Inte förrän fänrik Radner spärrade upp ögonen men då var det för sent. Samtidigt som den desarmerade minan lyftes ombord så slog den andra minan in i Libanons akterparti.
Vittnen på de andra båtarna vittnade om det fasansfulla: ”En rödgul eldsflamma slog upp ur båten och en fruktansvärd explosion hördes. En svart pelare av rök och eld sköt upp från den plats där båten befunnit sig. Av Libanon återstod bara träsplitter, klädtrasor och annan bråte som flöt omkring och mitt ibland allt flöt desarmerade minor från Libanons däck.”
Tio personer omkom i sprängningen, sju personer på Libanon och tre personer från minsveparen Bremön som gått ombord på trålaren för att bistå i minhanteringen.
Offrens familjer fick telegram om att deras anhöriga hade stupat och det ska tydligen sedan i marinens regi kastats kransar i havet.
De omkomna vid olyckan utanför Gräsgård: Konstituerande fänriken i flottans reserv Ernst Arne Holger Radner, Lund. löjtnanten i flottans reserv Karl-Erik Fagerlund, Kalmar, värnpliktige flaggkorpralen Erik Gustav Patrik Nilsson, Helsingborg, furiren Allan Fingal Lundgren, Karlskrona, korpralen Jon Helge Andersson, Karlskrona, furiren Karl Gustav Zerny Hansson, Kristianstad, värnpliktige Gustav Harald Danielsson, Ljungbyholm, värnpliktige Karl Manfred Frank, Oskarshamn, värnpliktige furiren Einar Svensson, Ekeryd och värnpliktige Ludvig Vilhelm Karlsson, Fiskebäckskil.

Text och foto: Peter Rosenqvist