Bandfordon

I begreppet bandfordon ingår alla typer av fordon som drivs, framförs, med band. Alltså har inga hjul. Med vissa undantag, då det har funnits fordon som har haft nedfällbara gummihjul. Dessa användes vid körning på väg och motsvarande. För övrigt drivs fordonet med band.

Texten nedan är hämtad från Wikipedia och är upphovsfri

Ett bandfordon är ett fordon vars hjul är sammansatta med band, ibland kallade larvband eller larvfötter. Bandfordon är effektiva i svår terräng, och används framför allt till militära ändamål, räddning och byggarbete. Bandschaktaren och bandtraktorn är vanliga exempel på civila bandfordon och stridsvagnen och bandvagnen är exempel på militära bandfordon.

Benämningen larvfötter kommer sig endast av likheten i utseende mellan ett bandfordons band och till exempel en fjärilslarv, principen för hur framdrivningen går till är helt olika för bandfordon och larver. Den goda framkomligheten beror på dels att bandet kan betraktas som en egen bit väg fordonet rullar ut under sig, man kör alltså alltid hjulen på "bra väg", dels att bandets area är mycket stor jämfört med hjul och marktrycket därför blir lågt även för tunga fordon. Risken att bandet gräver ner sig på mjukt underlag är därför liten.

Den tidigaste kända redogörelsen för fordon med larvfötter kommer från den brittiske uppfinnaren Richard Lovell Edgeworths redogörelse från 1770. Det första patentet togs 1826 av britten George Cayley, som kallade sin uppfinning "universal railways" (ungefär "universell spårväg"). Nästa patent kom 1837, av ryssen Dmitrij Sagrasjskij som kallade den "vagn på mobila spår". Ingen av dessa uppfinningar fick dock någon nämnvärd genomslagskraft. Under Krimkriget användes traktorer med larvfötter för transporter, men det var inte förrän under första världskriget som de moderna stridsvagnarna började användas.