Freden i Knäred

reden i Knäred slöts den 20 januari 1613 (enligt Nordisk familjebok) mellan Danmark (Kristian IV av Danmark, som vid tiden bodde på slottet i Halmstad) och Sverige (Gustav II Adolf) som ett resultat av förhandlingar som inletts i december 1612 under engelsk medling. Genom fredsfördraget avslutades Kalmarkriget 1611-1613.

- Båda rikena återställde de under kriget gjorda erövringarna (Sverige: Jämtland och Härjedalen; Danmark: Kalmar, Borgholm med Öland, o. s. v.).

- Som pant för det krigsskadestånd på 1 miljon riksdaler, som Sverige skulle betala Danmark inom 6 år (Älvsborgs andra lösen), behöll Danmark Älvsborg med städerna Nya och Gamla Lödöse samt Göteborg. Även Askim, Hisingen, Sävedalen, Bollebygd, Ale, Vätle och Flundre härader i Västergötland med alla dess inkomster behölls av danskarna som pant.

- Sverige avstod sina anspråk på Soneburgs slott och avsade sig även "Rättighet, höghet, härlighet, skatt eller uppbörd över sjölapparna vid Västerhavet mellan Titis- och Varangerfjord", d.v.s. anspråk på norska och norrländska landsdelar.

- Både Sveriges och Danmarks kung skulle ha rätt att bära vapnet tre kronor i sina vapensköldar, dock med "kondition och förbehåll", att detta inte skulle användas som anledning till kommande krig.

- Alla invånare i Sverige och dess provinser skulle få idka handel i Danmark-Norge och vice versa och ingen tull skulle tas upp för svenskarnas personer eller gods i Öresund.

En minnessten (se bilden) över Freden i Knäred restes 1925 av Hallands museum vid Sjöared mellan Knäred och Markaryd. Klumpstenen 1 meter norr om minnesstenen utgör enligt traditionen foten till det bord på vilket freden underskrevs.